Ekologisk förvaltning

Fastigheten är varsamt renoverad och underhållen med ekologiska material och tillvägagångssätt. Syftet är att både bevara husets karaktär och att minimera resurs- uttag och miljöbelastning.

Underhållsstrategi

Det ursprungliga tegelhuset byggdes vid förra sekel- skiftet och blev 1939 ombyggt och tillbyggt. Huset har i grunden sunda och naturliga material som trä, tegel, sten.

Underhållsstrategin innebär att så långt möjligt använda den typ av rena material som från början fanns i fastigheten, d v s material som går att återvinna i ett kretslopp. Det i sin tur innebär att välja bort petroleumbaserade material, material med kemiska tillsatser och kompositmaterial, vilka inte ingår i kretsloppet.

Att välja material med omsorg och att värna de kulturhistoriska värdena leder också till att de kvaliteter, som uppskattas av hyresgästerna, bevaras: gedigna trädetaljer, gamla ekportar, vackra parkettgolv, profilerade fönsterbågar, valsade glasrutor, högt i tak, kakelugnar.

Kostnadsaspekter

Erfarenheterna av underhåll och förvaltning av äldre hus har visat att ekologisk inriktning ofta lönar sig, trots att materialen delvis kan vara dyrare. Vinsterna ligger i att husets karaktär bibehålls, och att material och byggnadsdelar kan underhållas och renoveras under mycket lång tid. Därutöver är materialkostnaden i allmänhet en mindre andel av den totala renoverings- kostnaden; den beräknas ofta schablonmässigt till ca 25% medan arbetskostnaden beräknas till ca 75%.

Bygg- och fastighetssektorn svarar för en ansenlig del av energiförbrukningen och avfallsmängden i sam– hället. Det betyder att fastighetsägare och fastighets- förvaltare spelar en viktig roll för att påverka kostnads- och miljöaspekter genom att göra medvetna val.

Inspiration

Det finns idag en växande grupp inom bygg- och fastighetssektorn som verkar för ett mer ekologiskt förhållningssätt. Stöd finns i form av föreningar som t ex Svenska Byggnadsvårds-föreningen, Ekobygg-portalen och databaser på nätet: Basta-on-line, Sunda Hus, Byggvarubedömningen m fl.

Många typer av miljöcertifieringar för byggnader och fastighetsprojekt har dykt upp. De flesta certifieringarna är avsedda för de stora bygg- och fastighetsbolagen och det är få som passar de små fastighetsägarna. Certifieringarna är en god inspiration och det går utmärkt att driva en ekologisk renoverings- och underhållsstrategi även utan certifiering. Oavsett certifiering eller ej kräver det dock ofta detektivarbete för att hitta rätta material och rätta samarbetspartners/ entreprenörer.

Ekologisk renovering i praktiken

Exempel på val och erfarenheter i ambitionen att värna om fastighetens miljömässiga och kulturhistoriska värden.

Takrenovering

Inför takrenovering föreslogs betongpannor. I stället återanvändes de gamla takpannorna i tegel efter att taket fått nytt underlagspapp och ny läkt. De få pannor som var söndriga byttes. Både miljömässigt, kostnadsmässigt och utseendemässigt en vinst.

Balkongräcken

När balkongerna skulle renoveras föreslogs inledningsvis kemiskt ankare för infästning av balkongräckena. Kemiskt ankare är en glaskula full med lim, d v s petroleum-baserade kemikalier. Den ekologiska och i övrigt likvärdiga lösningen blev så småningom att skruva fast balkongräckena med expanderskruv, alltså en skruv med hullingar som expanderar sidledes in i betongplattan. En helt kemikaliefri lösning!

Målarfärg

Trapphusväggarna var ursprungligen målade med limfärg – billigt och hållfast. Limfärg målas bäst över med ny limfärg – efter nedtvättning. På 80-talet målades väggarna dock om med en snabbtorkande plastfärg som snart lossnade. I slutändan fick färg och väggputs knackas ned, varefter väggarna fick putsas om och målas – med ekologisk färg. Allt till en mycket högre kostnad än om väggarna målats om med rätt färg.

Plastmaterial

Under 1970- och 80-talen kom det in nya material i form av plastmattor, vinyltapeter, plastfärger, etc. Sedan 1990-talet har dock strävan varit att underhålla och renovera med ekologiska material och tillvägagångssätt och efterhand byta ut dessa petroleumbaserade material.

Fönster

Fönstren har kärnvirke från tidigt 1900-tal, ett virke som inte längre går att få tag i. Traditionellt har de målats med linoljefärg. När fönstren målades om på 1990-talet blev resultatet begränsat. Vid nästa renovering, på 2000-talet, kom fönsterhantverkare som specialiserat sig på att renovera och måla gamla fönster. Deras arbete innebär att nästa fönsterbehandling inskränker sig till att olja in fönstren för att ”väcka” pigmenten till liv. En betydligt enklare och billigare behandling än ommålning.

Putsade väggar

En del väggar inomhus putsades ursprungligen med kalkbruk. Det har visat sig viktigt att säkerställa att rätt bruk används vid komplettering/lagning. Cementbruk, som ofta används, är mycket hårdare än kalkbruk, vilket leder till sprickor när materialen används ovanpå eller bredvid varandra.

”Underhållsfria” material

Så kallade ”underhållsfria material”, d v s material som inte går att underhålla och renovera utan måste slängas när de är förbrukade (aluminiumfönster, aluminiumdörrar, etc) har alltid valts bort vid renoveringar.

Våtrumsrenoveringar

Vid våtrumsrenoveringar har kraven på tätskikt varit svåra att uppfylla utan petroleumbaserade produkter. Strategin har då varit att välja de produkter som innehållit minst andel kemiska tillsatser. Innehållet i olika tätskikt kan variera stort mellan olika fabrikat.